några månader senare.
det har nu gått 1 år & fyra månader sedan jag bestämde för för att det var tillräckligt.
ni som fortfarande håller mig på bloggkoll är ju lite charmiga.
Jag har växt mycket under de 16 senaste månaderna.
Oerhört mycket & det känns så skönt att äntligen kunna hålla kontroll på mina extrema humörsvängningar.
lokaliserat problemet & fixat det med andra ord.
Dock smärtar väldigt mycket fortfarande.
Befinner mig i Stockholm just nu, där en vecka av ensamhet är avklarad & det är endast 2-3 veckor kvar.
Jag klarar det. Men rastlösheten sätter in & jag har nog spenderat kanske lite väl för mycket pengar.
Dock på sånna saker som jag anser mig behöva.
Hoppas ni läsare har det fint. & om det är någon som fortfarande inte har hittat rätt till min "nya" blogg så får ni den här.
Http://dandelion.blogg.se
.
.
[I don't want to post it here.]
22.03.10

hejdå. Nu slutar jag med regrettes & säger nog som jesper på bilden.
1. jag har inte den här bloggen för att folk ska tycka synd om mig. Jag har den för att jag inte vill hålla allting i tystnad som alla andra i äckliga sverige gör.Jag är trött på den plastiga ytan av människor som skriver om sitt liv & får folk att tro det är pefekt. Som en viss pojke sa inatt i telefonen " man kan inte jämnföra sina problem med andra, det är alltid någon som har det värre." Jag skriver för att jag behöver, INTE för att få någons jävla medlidande.
2. Det har varit väldigt fint för jag har fått lära känna några nya människor som kommer ligga mig hårt om hjärtat & jag gillar er väldigt mycket.
3. Det är trist att folk tror jag är något jävla psykfall som bara spenderar sina dagar i att gråta & tycka synd om mig själv. Javisst har jag förmedlat mig som det på min blogg. Men herregud människor, ni känner inte mig. Hade ni gjort det så hade det varit en helt annan sak. Då hade ni vetat vilka charader jag spelar i verkligheten.
4. Om jag nu är så jävla egocentrerad & ointressant så kan jag gläjda er med att jag låter regrettes gå i glömska. Men jag kommer starta en ny blogg, ni får välja själva om ni vill följa med på resan. Skriv en kommentar så länkar jag eller skriv in er mail. Den startas så fort min nya mail & adress funkar.
22.03.10
22.03.10
När jag var 7 skiljdes mina föräldrar. Min pappa hade varit otrogen mot mina mamma i flera år. Jag hör fortfarande den gången då de bråkade i köket, jag hade inte ätit & var hungrig. Jag och min syster satt i lekrummet & kollade på tv, jag gick till köket för att fråga om jag kunde få en frukt. jag hörde hur de skrek. Jag kommer ihåg en annan morgon då de också bråkade, jag var 4 år. Skulle till dagis. Jag kommer aldrig glömma det. Jag blev ett trubbelbarn när jag var sju år, jag blev ensamvarg. Jag slogs, grät på toaletterna, mobbade andra, försökte vara så jävla stark hela tiden. Att visa sig svag var inget alternativ.
jag blev äldre, varannan helg hos mamma, varannan hos pappa. jag älskade det mer än någonting annat men hade inte insett hur mycket deras skiljsmässa påverkat mig. Jag älskade att vara med mig pappa & syster & fika hos vår faster & farbror. Vi brukade umgås & göra saker & ha kul, spela spel. Pappa träffade en ny för några år sedan. Då förändrades allt, han glömde bort mig. Då var inte jag en prioritering. Det var flera år sedan han & jag gjorde någonting ensamma. Han trodde att jag var lycklig, jag med. Men år senare inser jag hur mycke jag hade behövt ha honom där. jag hade behövt ha en pappa.
I höstas ringde han " hej det var ett tag sedan!". Då hade han inte ringt på 1 månad & 2 veckor. Efteråt satt jag & grät på tåget, sen hela vägen hem. Härom veckan insåg jag att han älskar inte mig som en dotter, han bara ser mig som något. Som han måste ringa, måste prata med. Jag älskar verkligen att umgås med min pappa men han förstår inte mig överhuvudtaget. Han tror att allt jag gråter om varje natt bara är ett jävla påhitt. Att jag bara är lat & oförmögen till att ta hand om mig själv. SÅ har det varit exakt hela mitt liv, det första jag sa till mina lärare var " om någonting händer med mig, eller det är något ni behöver prata med mina föräldrar om, ring INTE min pappa."
Det finns så mycket hat mot mig pappa i mig som ligger & gnager. För att han aldrig någonsin kommer veta vad jag har gått igenom. När jag sa till honom " pappa det är inte så jävla enkelt för mig att ta tag i skolan som du tror, jag har gått igenom så jävla mycket denna sommarn/hösten" Så svarade han " som vadå? Det är fan bara att skärpa sig emmy annars får du inte gå kvar. Så enkelt är det.". Alltid dömmande, aldrig stöttande.
21.03.10
mihp.
21.03.10

biter sönder mina läppar till en fin spellista som jag håller på med. Och det är en fin dag idag. Förvånansvärt fin. Drömmer om tatueringar & underbara kvällar. Ja om vintömmarkvällar & om roliga historier om pojkar & fnittrande & skrik. Åh så mycket jag saknar er.
21.03.10

Klockan är lite över 3. Helena är uppe ikväll & jag skriker ut min förtvivlan om att känna sig ful & fel & som om att man måste kämpa sig igenom hela livet. Och hon svarar " men du är så himla fin och alla vill ha dig, jag vill gå i dina skor för en dag, gud vad bra jag hade mått".
Den som vill kan få hela mig & allt jag är. Jag är så trött på att höra att "fan va söt/snygg du är" det tar inte på mig för fem öre. kanske det låter dumt i era öron, men det känns inte på mig. Jag uppskattar inte det. För så jävla mycket jag har fått stå ut med av de där jävla kommentarerna som bygger en liten bro av hopp som snabbt raseras.
20.03.10



jag sitter & gnäller & mamma hånar mig för my new haircut. jävlar i gatan va fel det blev.
Nu ska jag gå & dö.
19.03.10
Me & Heilena vart på Musik direkt där jag hopplöst föll för ett fint band som heter Big Decision & det kan fan ha varit en av de bästa spelningarna jag har varit på. eller vad jag ska säga. Jag log, gåshuden kom & de tre blyga pojkarna spelade en blandning mellan broder daniel-hästpojken-kristian anttila. med en poppig gitarr & en röst/text som om den var skriven av henrik berggren. [+ gitarristen hade en sonic youth tröja & cpsnygg gitarr.]
Sen var även det sjukt bra bandet addatune där [http://www.myspace.com/addatunemusic] Hade grna velat få in lite drägel här från Helena som kved hela kvällen. Vilket var helt sinnessjukt underbart!!
Ah jag har inte skrattat så mycket på länge, tacksi bejb!
19.03.10
Haha åh jag verkligen älskar denna låten, det känns så pinsamt men fan. Jag är helt förälskad i den!
18.03.10

jag snaggade av 70% av mitt hår ikväll.
ärligt talat så känner jag mig som rebelliskaemmy igen som vägrar vara vettig & gör exakt som hon vill. Istället för den där fina snälla saken som jag kände mig som för 24 timmar sen. Det är galet!! ah nu vill jag bli knulla-rundor-med-vem-fan-jag-vill-emmy igen. HAHA nej.
18.03.10

23.08.06
17.03.10

Så där satt jag på trappan, släckte kvällens sista cigarett. Såg ljuset från gatulamporna som sken upp byn & färgade himlen i en gulaktig färg. Det fattades någonting, mina lakan är fulla med mardrömmar & trötthet på att krama gosedjuret som egentligen borde ha försvunnit för många år sedan. Från att komma in med rökdoften över mina händer till de här lakanen. Fick mig att tänka, tänka på hur tyst allting är & så mycket jag saknar dig. Så jag skrev i min bok "allt är illusioner, jag ska inte hoppas på någonting. Det finns ju ingenting, det finns ju ingenting. Säg att du inte vill någonting." vände bort huvudet, stirrade in i spegelbilden.
Där satt jag. I min ljusrosa genomskinliga spetsbh, mina boxertrosor med tatueringsmotiv & det lockade håret uppsatt. Jag försökte se på mig själv ur någon annans perspektiv, men jag kunde inte. Jag fick bara bilden av hur hans armar kramar om mig. Jag släckte lampan & fortsatte drömma om hur han låg i min säng & jag höll om honom. Om spegelbilden som aldrig kommer se det han ser & att det inte gör någonting. För jag kunde äntligen somna.
Sen vaknade jag till av att ljuset från tidningsbilen kom & av en duns. Tände lampan återigen & stirrade. Igen. Såg ingenting, kände mig som en naken äcklig råtta. Såg mig som allt som jag inte vill vara. Tog på mig en stor bagy t-shirt med där trycket som är snyggt. Tog på mig mina urgamla tofflor med målarfärg på & satte mig på sängkanten. Huvudet i händerna, precis som en mardröm en gång gjorde. Emmy det är tid för dig att sluta nu, kom igen. Du vet att du klarar dig ensam.
Vad jag behöver nu; Någon som gör mig glad, får mig att le när jag tänker på honom. Trygghet, glädje, vänner & kyssar. Och som elin skrev till mig "ibland kommer man till en punkt där man bara blir trött på storsinta jävla äventyr som kastar ens kropp mellan hopp och förtvivlan, man tröttnar på att gömma sig mellan okända pojkars lakan för bara en natt, man tröttnar på att vara ung och rebellisk och tonårig och bergochdalbanig. man vill bara ha någonting som är konstant i sitt liv."
Men jag vill inte ha en pojke bara för att jag känner mig ensam, då kan jag lika gärna vara utan. Jag är trött på lekar & ångest. Jag har nått den punkten då det faktiskt är tid för att växa upp. "jag trodde du var lycklig, du fick allt precis som du ville". Jag var lycklig ett tag, men ett halvår senare när allting var precis som innan så kände jag mig inte mer än som ynklig & patetisk.
Jag är trött på engånsförteelser, på låtsasord, på att låtsas som om att den jag sover brevid är någon annan. På att känna mig smutsig & äcklig. För det är inte jag längre.

